Ett härligt par på Mallorca

Den lilla ön i medelhavet, inte mycket större än Gotland, lockar turister i en så strid ström att Mallorca infört en turistskatt. Inte för att den lär avskräcka många, men pengarna är tänkta att användas för att arbeta med de problem som uppstår när så många ska få plats på en så liten yta. Mallorca har dock så mycket att erbjuda att det är värt besväret att trängas med alla andra turister och för oss golfare är det särskilt två av öns golfbanor som sticker ut lite extra.

Vackra vyer
Club De Golf Alcanada, med sin Robert Trent Jones Jr-designade bana i den nordvästra delen av ön är en mycket imponerande anläggning trots att de mest storslagna planerna som Porsche-familjen hade tyvärr aldrig realiserades. Eftersom hela banan ligger i ett naturskyddsområde gick planerna på ett hotell i stöpet, men det omåttligt charmiga klubbhuset är en god tröst för oss gäster – både för den oklanderliga servicen och för den utsökta maten.

Bäst på Alcanada är dock utsikten. Från stora delar av banan har man makalösa vyer ut över Alcudia-bukten och den lilla ön med fyrtornet. Det är ibland svårt att fokusera på golfen när man står på tee och blickar ut över banans sluttningar och det glittrande vattnet där en enorm segelbåt i sakta mak glider ut mot öppet vatten.

Bättre tempo
Layouten på banan, som öppnade 2003, är modern och inbjudande, med gott om plats för den som vill chansa lite, men ändå med så många strategiska utmaningar att banan passar utmärkt för alla kategorier av spelare. Det går utmärkt att gå banan, men en golfbil känns helrätt i några av de värsta mördarbackarna.

Den första delen av banan spelas bort från havet och har en lummig park- och skogskänsla men det är först när man står på sjuans tee och blickar ut över det hela 561 meter långa par 5-hålet som banan tar fart ordentligt. Man bör vara god vän med sin driver här – hela 6152 meter från gul tee är en del att bita i, även om några av de långa hålen spelas väldigt mycket nedför.

Greenerna är också sådär härligt snabba som man bara brukar kunna drömma om att få uppleva på hemmaplan. Visst, det blir en och annan treputt, men det är urskönt att se hur bollen tycks sväva fram mot hålet utan minsta vibration eller antydan till att vilja vika av linjen innan den tar i bakkanten och faller i hålet för en skön ledning tre upp efter nio.

Efter ett par sliders, små hamburgare, i den nya kiosken känner vi oss stärkta inför sista nio, men min spelkamrat tar i lite för kraftigt och hans driver går tvärt av! Han räddar ändå par och får sedan nöja sig med att slå spoon från tee resten av rundan. Och då träffar han plötsligt fairways, limmar inspel och puttar som i trans. När han följer upp fyra birdies med att sånär göra hole in one på det långa 17:e hålet är det bara att skaka tass och tacka för uppvisningen. Den öl vi spelat om intas i solen på terrassen och ackompanjeras av lite tapas så det är inga sura miner. Tvärtom känns det som att vi skulle kunna sitta här ett bra tag och bara njuta.

Avslappnad lyx
Bara några minuters körning bort ligger Zafiro Palace Alcudia, en femstjärnig familjeanläggning där de fräscha och stora rummen alla har utsikt över det stora poolområdet. Hotellets italienska restaurang, en av fem olika, har en minimalistisk inredning men maten är riktigt bra, och priserna rimliga. Pizzan är inte alltför stor så det blir också plats för en liten dessert.

När solen gått ned är det riktigt kul att sitta på balkongen med en G&T i handen och njuta av live-underhållning i klassen någonstans mellan Idol-auditions och mello. Enda nackdelen här är att en liten sovmorgon betyder att när det är dags för frukost är matsalen packad med glada barn, men lite stojande får man stå ut med.

Plane-spotting
En bussfärd på knappt en timme för oss så till banans andra toppbana – Son Gual, strax öster om Palma. Med en inspirerande layout med många minnesvärda hål kompletterat med ett förstklassigt skick är det inte svårt att utnämna den här anläggningen till Mallorcas nummer ett. Nyligen firade man sitt tioårsjubileum och den tyska ägarfamiljen kan se tillbaka på ett mycket lyckat decennium med massor av nöjda gäster.

Eftersom banan ligger rakt under inflygningen till flygplatsen kan man beskåda hur metalljättarna glider fram över himlen i en strid ström. Men det gäller att inte tappa fokus eftersom den strategiska layouten kräver finess av den som vill scora. Vackert formade bunkrar och många vattenhinder samt väl utnyttjade höjdskillnader gör banan till en härlig utmaning.

Exklusivt i alla delar
Här finns många minnesvärda hål, men kanske är de varierade och vackra par 3-hålen det som sticker ut mest. Allra bäst är dock det sista hålet. Här bjuds ett par 5-hål som trots att det är längst av alla hål på banan och har vatten i spel hela vägen ändå erbjuder massor av valmöjligheter för alla typer av spelare. Långtslående spelare kan med en vågad drive faktiskt ha en chans att nå in på två om vinden är i ryggen. Det värmer dock lika bra att slå in tredjeslaget med en sandwedge och försöka spinna ned bollen mot hålet på den sammetslena greenen.

Utöver banan har Son Gual även ett riktigt bra övningsområde med en intressant range där man slår bollar i en kraftig nedförslutning. Här kan man också prova ut de exklusiva klubborna från PXG. Att de är dyra bekommer sannolikt inte medlemmarna, att döma av de många lyxbilarna på parkeringen. Dessutom är restaurangen i klubbhuset så bra att den i sig är värd ett besök även för icke-golfare.

Den här gången blev det inget besök i Palma, trots att det är bland de mysigare städerna att strosa runt i, stanna på någon av de många barerna för ett glas cava och lite goda tapas. Men som tur är ligger ju Mallis inte särskilt långt borta och några euro i turistskatt har man ju råd med fler gånger.